Asfaltslöpning är det många som sysslar med. Men det innebär att du som löpare utsätter dig för en stötchock som motsvarar fyra gånger dig egen vikt. Och det varje gång du sätter ned foten! Många som löptränar gör det där de bor. Det innebär ofta städer och asfalt. Det kan vara bra att springa på hårda underlag, men du ska vara medveten om hur din kropp reagerar när du åter om och om igen nöter vidare på samma underlag.
Varje gång foten sätts ner på ett hårt underlag som asfalt så blir det en kraftig stötchock som motsvarar fyra gånger din egen kroppsvikt. Detta leds vidare till fötter, ben, höfter och rygg. Låt oss säga att du väger 80 kg. Då får du en belastning på 320 kg, varje steg du tar. Det blir 2560 ton på en runda på en mil!
Kroppen anpassar sig
Underlagets hårdhet går inte alltid koppla till skador. Har man bra skor så är asfaltslöpning ingen större fara och du löper inte större skaderisk för det. Dock ska du inte springa längre stunder i taget, max 2 timmar per gång. Vår kropp är bra på att anpassa sig till det underlag den befinner sig på. Det genom att justera hårdhet i muskler, senor och ligament. Lederna blir alltså mer följsamma på hårda underlag och styvare på underlag som är mjuka. Det märker du om du hastigt byter underlag under tiden du springer.
Ett bra tips är att om du har möjlighet, så variera dina löprundor. Spring i skogen ibland, där det är mjukare underlag och asfalt ibland, men då med bra skor och inte för länge i taget.